Norra Åsums kyrka i nordöstra Skåne – som Esbjörn Mule byggde med biskop Absalon som byggherre
Skåne är rikt på romanska kyrkor, dvs kyrkor byggda under 1000-1200-talet. Adam av Bremen, tysk kyrkoskrivare, uppgav att redan på 1060-talet fanns ca 300 kyrkor i provinsen, nästan alla av trä i så kallad stavteknik. Men just vid denna tid började stenkyrkor att uppföras som ersatte de mer förgängliga träkyrkorna.
Den mäktigaste stenkyrkan som uppfördes under första hälften av 1100-talet var Lunds domkyrka – ett mirakel av byggnadskonst för sin tid. Inflytandet från denna byggnadshytta för många av Skånes övriga romanska kyrkor var stort.
Norra Åsums kyrka, enligt en runsten som står i kyrkans vapenhus, byggdes av Esbjörn Mule på uppdrag av ärkebiskopen i Lund Absalon. Genom att Absalon blev ärkebiskop 1178 och dog 1201 kan man sluta sig till att Norra Åsums kyrka byggdes under denna tid, troligen under 1190-talet. Norra Åsums kyrka fick för en landsortskyrka en anmärkningsvärd resning och ett torn av ovanlig höjd och mäktighet.
Vad kan då en klassisk romersk kyrka i nordöstra Skåne nu ca 800 år efter byggandet förmedla till oss sekulariserade nutidsmänniskor? Några punkter kan anges:
Ø Det historiska perspektivet hur Norden och därmed Skåne under medeltiden kristnades söderifrån av den romerska kyrkan efter en lång tid av tro på andra former av ”högre makter”
Ø Det arkitektoniska och byggnadstekniska perspektivet hur kyrkor och katedraler av fantastiska dimensioner uppfördes i Europas regioner
Ø Det religiösa perspektivet hur en stark kyrkomakt med hjälp av ett omfattande kyrkobyggande förmår kristna ett tidigare hedniskt folk
Ø Det maktpolitiska perspektivet där världsliga makthavare (kungar och stormän) tillsammans med kyrkliga potentater (biskopar) gemensamt tjänar på att uppföra kyrkor och katedraler
Norra Åsums kyrka byggdes på uppdrag av ärkebiskopen Absalon i syfte att kristna de ”ogudaktiga” människorna som bodde i den bygd där kyrkan nu finns. Successivt fördes kristendomens idéer norrut via nuvarande Tyskland, Frankrike och England och stormakten Danmark med Skåne som den östra provinsen nåddes av de nya budskapen under 1000-talet och därefter. Bas för kristnandet i Norden blev Lund med sin domkyrka och ärkebiskop. Härifrån utgick den mission som på sikt kom att kristna den skånska befolkningen, däribland människorna som fick kyrkan i Norra Åsum som helgedom.
De medeltida sockenkyrkornas föregångare var av trä. De första stenkyrkorna i romansk stil, däribland Norra Åsum, är byggd i så kallad rundebågestil. Dessa kyrkor hade enskeppiga långhus med ett kvadratiskt kor, som i en del fall var försett med en absid, en halvrund utbyggnad för högaltaret i öster. De putsade murarna var byggda med skalmursteknik, vilket innebär att utrymmet mellan den yttre och inre delen av muren var fylld med småsten och murbruk. Kor och långhus hade små och högt placerade fönster. Kyrkobesökarna steg in i kyrkan på sydsidan i byggnadens västra del. Ibland fanns även en ingång i norr eller väster. Somliga kyrkor hade ett västtorn, som bar klockorna och kanske också innehöll en läktare för traktens mäktigaste familj. Koret med högaltaret var avsett för prästerskapet och långhuset för församlingen. De skildes åt genom en smal öppning, triumfbågen. Det fanns ingen fast bänkinredning, utan flertalet fick stående åhöra mässan. I närheten av ingången, åt väster, stod dopfunten. Placeringen berodde på att det odöpta barnet måste gå igenom vissa ceremonier innan det fick komma in i kyrkan och den kristna gemenskapen. Kyrkväggarna var ibland prydda med kalkmålningar som gestaltade bibliska motiv och helgonlegender. Norra Åsums kyrka med vapenhus, långhus, kor och absid samt ett högt och kraftigt torn, är ett bra arkitektoniskt exempel på en romansk kyrka i Skåneprovinsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar